Monologen utspelar sig i ett sunkigt ingenmansland ombord på en Sverigebåt. B-kändisen Siri von Essen (den store dramatikerns ex) uppträder i baren, pimplar öl i hytten, spårar ur, sjunger karaoke, är förbannad, klarsynt, missunnsam, lullig, tragisk, komisk. Det är både 1800-tal och 2000-tal, inte utan konflikt.

Föreställningen blottar konventioner, rollspel och villkor som kvinnor i kulturbranschen förväntats ställa upp på genom tiderna.

”Varför har inte jag nån staty? Mitt ex har minst fem.”

Siri är på rymmen från allt. Från Stockholm, från branschen, från sin kille, från bilden av henne.