– Det mest spännande är att det från början inte finns någonting på scen, och sen lite hela tiden växer en pjäs fram, säger Snöfallsbarnet Noomi entusiastiskt.

Att det ska bli spännande att uppträda på teaterns stora scen verkar alla vara överens om, men också att det är viktigt att det ska få vara lite pirrigt. Det finns också några spännande scener, speciellt i andra akten, och även om de själva inte är med i just de scenerna medger vissa att de kan få kalla kårar när Selma (Julia Johansson), Pil (Filip Ohls) och Frida (Tuuli Heinonen) utmanas av farorna i Mörkret.

– Det är intressant hur Winter kan ta makten över Snöfall, säger Oliver medan Alma fortsätter med att en av de svåraste sakerna är att hålla sig för skratt när Winter (Tove Qvickström) blir arg.

Utmaningar: Repliker, sång, dans och uttryck

Snöfall är på flera sätt en av de största produktionerna Wasa Teater gjort på flera år. Scenografin är omfattande, musiken viktig, ensemblen är stor med många barn (och en hund!), dräkterna är många och utsmyckade. Dessutom berättas historien i viss mån genom sång och dans samt genom koreografier där alla har en uppgift.

Att sjunga och dansa samtidigt är utmanande, säger Lykke, och får medhåll av flera.

– Ja, och att minnas vad regissören vill att vi ska göra när det kommer ändringar från det man har lärt sig, fortsätter Eddie som är en av två som alternerande spelar grannpojken Håkan i VU, alltså den värld där vi bor.

Varför ska man se Snöfall?

Hela gruppen ville svara på den här frågan. Koncentrerat till ett par meningar låter det kollektiva svaret från Snöfallsbarnen så här: Det är en spännande och magisk julpjäs som passar både pensionärer och barnfamiljer. Det är en magisk och spännande julberättelse, med många sång- och dansnummer och en historia där man får känna sig glad, ledsen, besviken, arg och nöjd. Och så förstås: man får garanterat julstämning.

Har du redan bokat din biljett?