Tove Qvickström utbildade sig till skådespelare vid Teaterhögskolan i Helsingfors 1999-2003. Före det även på Nordiska folkhögskolan i Göteborg samt på Dell’arte School of Physical Theatre i Kalifornien. Hon har arbetat  på de flesta finlandssvenska teatrarna såväl som på det fria teaterfältet. Under åren har hon setts i roller som bl.a Brechts Mor Courage, Helene Schjerfbeck, Masja i Tjechovs Måsen samt i den turnerande barnföreställningen Karius och Baktus. Hon har jobbat som sjukhusclown och haft roller i kortfilmer samt tv-serier. Senast i Virala Genier på Yle.

År 2021 erhöll hon Stina Krooks Stiftelses stipendie för framstående insatser inom scenkonsten. Tove Qvickström hör till Wasa Teaters fasta ensemble sedan 2020.

För mig som skådespelare är ledord som fantasi, lust, nyfikenhet och kreativitet viktiga. Att tillsammans med en ensemble ha detta privilegium att få skapa berättelser och sedan få möta en lyssnande publik. Att ha möjlighet till en röst och få beröra och underhålla, ifrågasätta och väcka tankar. Världens bästa yrke! – Utmanande men belönande. Allt som oftast.

På Wasa Teater har jag haft möjlighet att möta publiken i många olika scenkonstgenrer, allt från drama, komedi, musikal, barn- och ungdomsteater till TIU (Teater i undervisningen). Här har jag medverkat i bla. Ingvar – en musikalisk möbelsaga, Spelman på taket, Acts of Goodness, Bomullsängeln, Lasse Majas detektivbyrå samt axlat rollen som den elake katten Måns i familjeföreställningen Pelle Svanslös.

Mitt specialintresse är clowneri- en utmanande scenkonstform där uppriktighet, lyhördhet och känslighet i mötet med publiken är i fokus. Att få vara med och skapa och spela clownföreställningen Finlands Historia på Wasa Teater var en dröm som gick i uppfyllelse.

Carola Saren är född i Björneborg och bott i Vasa de senaste årtionden.

Carola stod första gången på Wasa Teaters scen 1975 i pjäsen ”Rhenpromenader” som barnskådespelare. Ett antal år senare arbetade hon som sufflös och rekvisitör. Som skådespelare har hon medverkat i en hel del uppsättningar på Wasa Teater. Under årens lopp har hon även jobbat på bla Vaasan Kaupunginteatteri, Åbo Svenska Teater, gjort barn-TV på Yle, gjort hörspel och sit-comserie på TV. Däremellan har hon även seglat på sjön som kryssningsvärdinna och purserbiträde.

1998 skrev Maria Udd studenten vid Karis-Billnäs Gymnasium och efter det inledde hon sina teater- och musikstudier. Hon har gått teaterlinjen vid Västra Nylands Folkhögskola, Musiklinjen vid Lärkulla Folkakademi och studerat till dramainstruktör vid Yrkeshögskolan Novia. Under 2001 påbörjade hon sina studier vid Teaterhögskolan i Helsingfors och fyra år senare utexaminerades hon till Magister i Teaterkonst.

Maria har jobbat på de flesta finlandssvenska teatrar. Sedan 2012 tillhör Maria Udd Wasa Teaters fasta ensemble. Hon kombinerar gärna musik och teater och gör också solistframträdanden som sångerska. Om Maria skall nämna några föreställningar och rollarbeten som betytt extra mycket för henne är det: Musikalen Urinetown på Åbo Svenska Teater, Fundamentalisten av Klockriketeatern & Åbo Svenska Teater, Piaf; Jag ångrar ingenting, Ingvar – en möbelsaga, Vinterklang, Julkonsert med Lytts och vänner, Spelman på Taket och Bär det som en Krona vid Wasa Teater.

Jag är född och uppvuxen på landsbygden i Svartå, Finland. Mina starkaste teaterupplevelser har jag från barndomen. Vi besökte årligen Svenska Teatern i Helsingfors under hela min skoltid i lågstadiet. Vi åkte buss till huvudstaden med påsar fyllda med semla, trip och frukt. Jag såg många oförglömliga föreställningar och jag kan ännu minnas förväntningen och spänningen i kroppen, när ljuset i salongen släcktes ner. Vilken gåva att som barn få göra dessa teaterbesök!

Jag minns att teatersalongen gjorde ett starkt intryck på mig; Den röda sammetsridån, gulddekorationerna, kristallkronan och takmålningarna med änglarna. Ringningarna innan föreställningens början byggde upp en förväntan i barnmagen. Vridscenen med luckorna i scengolvet och alla snabba scenografibyten var också en wau – upplevelse. Jag minns också de vackra kläderna, “diamanterna” och perukerna som glimmade och gnistrade i strålkastarljuset.  Och dom fantastiska skådespelarna/karaktärerna på scenen som man både kunde älska och hata. Mitt möte med teatern var som en förälskelse – jag föll pladask för teaterkonsten!

På hemresan i bussen bläddrade jag om och om igenom programbladet, med alla bilderna från föreställningen jag sett. Jag ville så gärna stanna kvar ännu en liten stund i teaterföreställningen jag sett. Det var kanske redan då och där i bussen jag bestämde mig för att det var skådespelare jag ville bli när jag blev stor. Tänk att få sjunga, leka och berätta fantastiska berättelser för publiken!