När regissören Ida Kronholm först fick pjäsen 02:22 – A Ghost Story i handen, var hon skeptisk. ”Jag tänkte, spökhistoria på teater – kan det verkligen funka?” berättar hon. Men redan efter första läsningen var hon fast. ”Det är så skickligt skrivet, så brittiskt tätt och pratigt. Jag får fortfarande gåshud varje gång jag kommer till slutet, och jag har läst den minst sju gånger.”
Den hyllade brittiska thrillern, som vann pris för bästa nya pjäs i England 2022, kommer nu till Wasa Teater – och i Kronholms version utspelar den sig inte i London, utan i Vasa.
”Vi tyckte det kändes rätt att förankra berättelsen lokalt. Calle Norléns översättning är redan färgad av Stockholm, men vi drar det ännu längre. I vår uppsättning bor paret i Vikinga.”
Ett rum, en kväll – och en babymonitor
Pjäsen utspelar sig under en enda kväll i ett och samma rum. Fyra personer pratar, argumenterar och oroar sig. I bakgrunden hörs en babymonitor – den enda länken till något bortom vardagsrummets väggar. Ett vardagligt, nästan banalt objekt – men i 02:22 blir det ett krypande, kusligt element.
”Det är så smart av författaren Danny Robins”, säger Kronholm. ”Många som har småbarn vet att de där apparaterna kan vara riktigt creepy.”
Det övernaturliga smyger sig in genom sprickor i vardagsrealismen. Är det bara trötthet, hjärnspöken – eller något verkligt där ute i natten? För Kronholm är det viktigt att låta båda tolkningarna leva parallellt.
”Publiken ska känna att de blir tagna på allvar – både de som absolut inte tror på spöken, och de som gör det. Vi arbetar med realism i uttrycket. Det är inte märkvärdigt konstigt på ytan. Men det är de där små ögonblicken man undrar över: såg jag verkligen det där?”
Spänning utan paus
Föreställningen spelas i en akt utan avbrott. Spänningen byggs upp långsamt, tätt – något som kräver precision både i regi och ljuddesign.
”Vi kommer att samarbeta med Kristoffer Svenn och Niklas Nybom, som gör ljus och ljud. Det är jätteviktigt – inte minst för att ge publiken kalla kårar ibland. Och samtidigt skapa några andningshål så att man orkar vara med hela vägen.”
Och visst hoppas Kronholm på mer än en publikreaktion – kanske till och med en dubbelpublik?
”Det vore fantastiskt om någon i Österbotten skulle vilja komma och se den två gånger. Det finns så många ledtrådar i texten, och det är först i slutet allt faller på plats.”
En föreställning för snack
Vad vill hon då att publiken tar med sig hem?
”Ett samtal! Jag hoppas folk går ut från salongen och börjar babbla med sina vänner. Vad var det egentligen som hände? Vad tror du? Var det något där – eller bara hjärnspöken?”
För Kronholm handlar skräck inte bara om att bli rädd – utan om att väckas.
”Det är lite som att bada isvak. En fysisk reaktion som rensar hjärnan. Man blir omskakad – på ett kul sätt.”
För vem?
Föreställningen rekommenderas från 16 år, men Kronholm menar att även yngre tonåringar kan få ut något – om de är nyfikna.
”Rollfigurerna är vuxna och diskuterar vuxna saker: relationer, barn, flytt, renovering. Men om man är tretton och gillar spänning och vill fundera på stora frågor tillsammans med en vuxen – då tror jag att man kan få en fin upplevelse.”
Så oavsett om du tror på spöken eller inte – 02:22 – A Ghost Story på Wasa Teater utlovar kalla kårar, rapp dialog och ett mysterium som dröjer sig kvar.
