Aladdin är berättelsen om den fattige gatupojken Aladdin som bor med sin mamma i slummen och som hellre vill leka och gå i skola än att tvingas arbeta dagarna i ända. Plötsligt en dag vänds allting då han stöter på Spåkvinnan och får all världens rikedom till sitt förfogande genom den magiska lampan och Anden. Men vad gör all denna rikedom med Aladdin, hur skall det går för honom? Och för prinsessan Buldur, som har allt man kan tänka sig?
Pjäsen är en uppväxtskildring om vad pengar gör med oss och vilka val vi tvingas göra för att få jämvikt i våra liv. Wasa Teaters uppsättning dyker in i den urgamla arabiska, klassiska sagan ur ”Tusen och en natt” och öser frikostigt ur en outsinlig källa av starka dofter, intensiva färger, vibrerande hetta och spännande musik med influenser från Nordafrika, Mellanöstern och Indien! En fantastisk möjlighet att komma med på ett unikt musikaliskt, visuellt och magiskt äventyr, både för stora och små!
– Vår föreställning Aladdin och den magiska lampan ge publiken möjlighet att stiga in en fascinerande värld, som i vår version sträcker sig från Marocko ända till Kina. En värld med andra rytmer och färger, människor med annat utseende och klädsel men med samma känslor som vi, människor som är lika rädda, glada och svaga för magiska lampor och rikedom som vi är, berättar teaterchefen och regissören Åsa Salvesen.
Kvälls- och helgföreställningar och familjelördagar
Spelplanen för Aladdin innehåller sju kvälls- och helgföreställningar utöver genrep och premiär. Speldatumen är on 29.3 KL 18 | ti 4.4 KL 18 | lö 8.4 KL 14 | lö 22.4 KL 14 | to 27.4 KL 18 | lö 6.5 KL 14 | on 10.5 KL 18.
I samband med fyra av dessa, 29.3, 8.4, 22.4 och 6.5 ordnas det familjelördag en timme före föreställningen; deltagarna får gå på jakt efter skatter av guld, juveler och rubiner. En äventyrsbana genom teaterns magiska utrymmen. Det blir ett lekfullt och spännande äventyr.
Aladdin och den magiska lampan
REGI: Åsa Salvesen
TEXT: Anna Simberg
SCENOGRAFI: Erik Salvesen
MUSIK: Markus Fagerudd
KOSTYMDESIGN: Sofia Pantouvaki
KOREOGRAFI: Agneta Lindroos
MASK– & PERUKDESIGN: Fia Derghokasian
LJUDDESIGN: Dennis Lindén
LJUSDESIGN: Alexander Nyberg
WT+: materialpaket och familjelördagar
SPELTID: ca 2h 20min, inkl paus
SPELPERIOD: 14.3 -11.5.2017
Skådespelare och roller
Markus Lytts – Aladdin
Maria Udd – Mamman
Jonas Bergqvist – Pappan, Guldsmeden, Lampans Ande, Sultanens betjänt
Agneta Lindroos – Spåkvinnan
Carla Fri – Prinsessan Buldur, basarfolk
Carola Sarén – Sultanen, basarfolk
Johan Aspelin – Vesiren, Läkekunnig, Silversmeden, basarfolk
Novia scenkonststuderande;
Anna – Dansande Flicka, Indrivare, Skräddarassistent, Andens hjälpare m.fl
Emma – Fruktförsäljare, Fatima, Aladdins betjänt, Andens hjälpare m.fl
Kalle – Aladdins kompis, Skräddare, Indrivare, Jägare, Andens hjälpare m.fl
Matilda – Aladdins kompis, Hovdam, Andens hjälpare
Textförfattaren Anna Simberg:
– Aladdin ska lära sig att klara sig utan magiska krafter – och det får han göra i vår föreställning
Hur vill man just nu berätta sagan om den fattiga pojken Aladdin som plötsligt får en magisk lampa i sina händer och kan önska vad han vill? Aladdin och den magiska lampan är ursprungligen en gammal persisk folksaga som efteråt har lagts till i sagosamlingen Tusen och en natt. Den utspelar sig under det som brukar kalla islamsk guldålder och vi har valt att förlägga den till både lite nutid och lite dåtid, en sorts fantasimix i sagotid.
Det finns mycket i berättelsen om Aladdin som påminner om vårt liv här, fast den egentligen utspelar sig i ett arabiskt land eller kanske i Kina. Våra magiska lampor ser bara lite annorlunda ut. Här väcks drömmar av Idols på TV, kreditkort eller besök i en godisfabrik. Det är inte alltid lätt för varken vuxna eller barn att förstå när man ska sluta önska mer och nöja sig med det man har. Det slutar ofta med att man får magknip och ångrar sin glupskhet innan man begriper att man gått för långt. Aladdin kan inte sluta i tid, därför går det illa för honom. Hans mamma ber honom lägga bort lampan, men han gnuggar den om och om igen och önskar ett stort palats med guld och ädelstenar, att få gifta sig med prinsessan och omåttliga rikedomar.
Aladdin får sin prinsessa men hon är inte riktigt den samma i vår version som i ursprungssagan. När folksagan Aladdin skrevs för många hundra år sedan levde flickorna undangömt och fick nästan aldrig gå ut. De giftes bort av föräldrarna och fick träffa sin man för första gången på bröllopet. De gick klädda i slöjor och ingen annan än deras egen man och deras närmaste släktingar fick se deras ansikte. Nästan så kan det vara för flickor i strängt religiösa islamska miljöer fortfarande. Men inte överallt i de arabiska länderna. Det finns också flickor som får hög utbildning, som kör moped och kanske får leda sitt land såsom vår Buldur.
I vår saga letar prinsessan Buldur efter barn till sin skola för fattiga barn från slummen. Men barnen har inte tid att gå i skola de måste arbeta. Arbetar gör också Aladdin, hur mycket han än skulle vilja gå i skolan. Så var det för fattiga barn på sagans tid och så är det fortfarande på många ställen i världen. Inte bara i muslimska länder utan överallt där fattigdomen är stor, i Bangladesh, Indien, Kina, Indonesien, Sydamerika syr barnen jeans som säljs i våra västerländska butiker, också här i Österbotten.
Många barn tror kanske att Aladdinsagan går precis så som den gör i Walt Disney-filmen. Men de som gjorde filmen hittade på en lite egen berättelse. Detsamma har många gjort både före och efter det. Den teater vi gör liknar till vissa delar mera den gamla sagan ur Tusen och en natt. Men vi har också hittat på lite eget, som att trollkarlen som leder Aladdin fram till lampan är en kvinna. Och att lampan går sönder på slutet och lampans ande blir fri. Sen kan ingen önska någonting längre. Det tycker vi att är bra, för den lampan kan nog bli lite farlig i en ansvarslös ägares händer.
Den största förändringen vi gjort är nog att ta bort den magiska ringen som Aladdin i sagan får av trollkarlen. Med den brukar han sen lösa alla problem han hamnar i efter att ha mist sin älskade lampa. Vi tycker inte att det är ett bra sätt att lösa sina problem på, med ännu mera magi. Vi vill att Aladdin ska lära sig att klara sig utan magiska krafter – och det får han göra i vår föreställning. Så vår berättelse om Aladdin slutar lika som sagor ofta gör, med att huvudpersonen blir lite klokare än han var i början.
