När Wasa Teater bad mig ge synpunkter på amatörteatern i Jakobstad på 1950-60 talen kunde jag ha svarat med Runebergs fänrik: ”Jo, därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med.”
För min generation ungdomar var den tiden fylld av iver. Kriget var slut, gränserna öppna. Världen är här! Kulturhungern var stor. Nya föreningar inom bildkonsten och amatörteatern grundades, föreningar som ännu i dag lever gott och aktivt. Också inom litteraturen kom då ett uppsving med täta kontakter till Sverige.
En strategi som dessa nybildade föreningar hade har visat sig betydelsefull, för att inte säga avgörande, nämligen att man inte höll sig enbart till de egna krafterna utan sökte kontakt utåt till yrkesmänniskor som anlitades som regissörer, utställare, seminarieledare. De kom med det nya, med impulser och kunskap. Jag tänker, för att bara ta ett exempel, på Sara Strengell som själv träffat Samuel Beckett. Vilka intressanta diskussioner hade vi inte med henne. Just genom teatern förs ju ofta i ett tidigt skede nya vindar, oväntade korsdrag in i samhället.
Av andra konstnärer som Teater Jacob hade för regiuppgifter kan jag nämna Chris Paitscheff, Gerda Wrede, Heikki Ritavuori, Maj-Lis Granlund, men naturligtvis gjordes vissa föreställningar enbart med egna krafter. Och så hade man nästan varje år en Goja, det vill säga en revy, helt ”heimlaga” och uppskattad av publiken och – inte minst viktigt – en god inkomstkälla. Flera medlemmar som på Brandkårshuset gjorde sina första erfarenheter av att stå på scen gick vidare och blev yrkesskådespelare, t.ex. Annika Miiros, Martin Kurtén, Pia Runnakko, Johan Fagerudd.
All amatörteater bygger på att det finns en grundbult, en skara entusiaster som, oftast till egen bristningsgräns, ger tid och krafter för att vara med. Hur ids de, hur orkar de? Jo, för att det är så roligt och så givande. För att efteråt, när pjäsen är slutspelad, dekoren ”pärkad”, kassan räknad, bänkar bortburna – då finns något kvar. Lusten, inspirationen, tankarna som det oväntade ger. Som teatern kan bjuda oss. Oss alla.
Wava Stürmer, författare
Wava om pjäsen: ”Jag var förberedd att se intressant teater men alla förväntningar överträffades med råge.. Man är tacksam att sådan teater görs här, för oss.”
